Predikan i sammandrag av Birger Claesson:
Innanför eller utanför

  När Johannes var på den havsomflutna ön Patmos så står det inte, att han var där för att fira semester eller för någon rekreations skull, utan man hade fört honom dit i tanke, att han skulle duka under i ensamheten. Man hade fört honom dit på grund av hans tro på Jesus Kristus och för hans vittnesbörds skull. Men den som är frälst kan aldrig isoleras. Man försöker och har gjort det många gånger, men det går aldrig att isolera en kristen. De är alltid i sällskap, och man får bära sig åt med dem hur man vill, så är alltid Fadern, Sonen och den helige Ande med och dessutom har vi var sin ängel med oss.

  På Herrens dag, alltså söndagen, fick Johannes skåda in i härligheten och se förunderliga ting, samt vad som skulle ske i framtiden, vilket han också fick nedteckna för att vi skulle få del därav. (Uppenbarelseboken) Jesus lät Johannes se sluthändelserna i denna tidsålder. Han såg tusenårsriket, han såg fram till den eviga sabbatsron, då de heliga slutfrälsta skulle vara hemma för evigt hos Gud. Men innan denna uppenbarelse slutar, säger Herren till Johannes: "Saliga äro de som två sina kläder för att få rätt att äta av livets träd och att gå in i staden genom dess portar." Upp. 22:14.

  Jag var på en plats och predikade för några år sen och i det mötet var tre sjömän med. De skulle kanske göra sig roliga på något sätt. Då vi samtalade med varandra sade den ene av dem till mig: — Om ni visste vad slags människa ni talar med, skulle ni gå härifrån på en gång. Jag är så smutsig ända in i själen, att varken såpa eller lut kan göra mig ren.

  Med det trodde han, att han hade sagt något mycket kraftigt. Jag svarade honom då: — Ni vet kanske inte själv, att ni talar fullkomligt sanning. Vår Fader i himmelen visste långt innan ni var född, att ni skulle komma att växa upp i sådana förhållanden, så att ni skulle bli så smutsig, att varken såpa eller lut kunde göra er ren. Därför har Herren inspirerat en profet, att nedskriva en bibelvers särskilt för er, och jag vill läsa den för er, om jag får?

  Mannen tillät mig detta och jag läste då Jer. 2:22: "Ja, om du ock tvår dig med lutsalt och tager än så mycket såpa, så förbliver dock din missgärning oren inför mig, säger HERREN, HERREN." Nu skrattade han inte mer. Han tog sin mössa och gick ut tillsammans med sina kamrater.

  Någon vecka senare hade jag möte på en annan plats. I eftermötet kom en man in i vestibulen och bad vaktmästaren om hjälp att få ett samtal med mig, och jag gick ut och mötte samme man, som jag tidigare läst bibelversen för. Han frågade då om jag trodde att det fanns frälsning för honom, vilket jag naturligtvis jakande besvarade. Snart låg han där på sina knän gråtande inför Jesus, vår Frälsare, och ropade om rening och befrielse från synd. Han upplevde där, att källan, som sprang upp vid Golgata en gång, kunde rena från all synd.

  I Sakarja 13:1 står det: "På den tiden skola Davids hus och Jerusalems invånare få en öppen brunn till att avtvå sin synd och orenhet." Profeterna såg fram emot vad vi i dag får leva mitt uti, försoningen i Jesus Kristus. Den brunnen är öppen och där finns frigörelse, där finns ett reningsmedel från all synd och ond begärelse. Här kan den i synden djupast sjunkne komma och bli frigjord och frälst från alla syndens bojor och band. Ja, här finns ett medel till befrielse från de blodrödaste synder. Herren säger genom profeten Jesaja: "Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. Om edra synder äro blodröda, så kunna de bliva snövita, och om de äro röda såsom scharlakan, så kunna de bliva såsom vit ull." Jes. 1:18. Här finns fullkomlig förlossning och frigörelse från synden.

  Jag önskade, att vi en stund kunde stanna inför Golgata, där vår Frälsare, Jesus, hänger fastnaglad och korsfäst för din och min skull. Han blev den stora räddningen, frälsningen för alla folk. Han blev den stora möjligheten till rening och befrielse, till återförening med Gud. Han är vägen, som leder människosläktet ut ur mörker och hopplöshet till ljus och glädje och gemenskap för evigt med Gud. Han hänger där törnekrönt, blodet strömmar ner på hans lekamen.

  Man frågar sig: Varför denna törnekrona? Svaret blir: Därför att han en gång skulle kunna trycka livets krona på ditt och mitt huvud. Hans öron nås av bespottande ord, ja, hela hans lekamen formligen genomskjutes av hatets och hånets pilar. Man frågar: Varför? Därför att du och jag, mitt i denna värld av synd och gudlöshet, skulle kunna höra de underbaraste ord, som någonsin kan uttalas: "Dina synder är dig förlåtna."

  Detta är det underbaraste en människa kan uppleva i denna värld, där allt går sin upplösning till mötes och då allt i denna tid håller på att bryta samman, då hela denna värld skakar i sina grundvalar. Natten är i antågande och vi ser enligt det profetiska ordet, att de stora svårigheterna kommer slag i slag. Mitt i denna hopplösa värld av sammanbrott och elände, kan vi i dag höra rösten från ovan: "Dina synder är dig förlåtna." Det är det underbaraste en människa kan få lyssna till, då hon gråter ut vid Mästarens fötter och erkänner det fullbordade verket på Golgata. Vi får visshet om syndernas förlåtelse och att namnet är skrivet i himmelen. Det finns ingenting i hela världen, som kan tillföra människan en sådan visshet och ro, som vetskapen om, att vi är medborgare i den himmelska staden med de fasta grundvalarna.

  Min vän, du behöver inte stå utanför i natten. Guds varning går ut genom det profetiska ordet och tidshändelserna. Om du aktar därpå och söker frälsning, behöver du inte frukta och gripas av ångerst och vånda eller förskräckelse för vad som skall komma. Det finns en väg ut ur mörkret upp mot ljuset. Du har underbara möjligheter, om du böjer dig, ger dig utan villkor och erkänner Jesu verk på Golgata. Då kan den helige Andes kraft gripa dig och du blir född på nytt till ett levande hopp. Sedan kan du sjunga: "Till himmelen jag går, dit synden aldrig når, ett härligt land, där härskar evig vår."

  Det finns människor som vill börja diskutera, och man vill gärna diskutera frälsningens under. Man ställer ofta den här frågan: "Finns det verkligen möjlighet att ett blod, som rann för så många år sedan på en plats, som hette Golgata, kan befria från synd?" Inför detta skakar man på huvudet och menar i sin klokskap, att det kan inte vara möjligt, att en människa i sin inre värld kan uppleva befrielse från samvetets kval. Det är möjligt! Vi bör inte diskutera, utan i stället gå direkt till Guds ord. Inte genom diskussion, utan genom att ge sig helt åt himmelens krafter och tro på Guds ord, och om man är en ärlig sökare, kan man bli frälst och uppleva, att den som beder han får, den som söker han finner och för den som klappar skall det bliva upplåtet.

  Vi läser vidare om att Johannes fick se in i härligheten. Där såg han Lammet. Han såg också människor, som hade vita fotsida kläder och han såg dem ha palmer i sina händer och han hörde dem ropa med hög röst: "Frälsningen tillhör vår Gud, honom som sitter på tronen, och Lammet." Han såg också änglar, som stod runt omkring tronen och runt omkring de äldste. Och de fyra väsendena föll ned på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud.

  Då hörde han också en av de äldste ta till orda och säga till Johannes: "Dessa som äro klädda i de vita, fotsida kläderna, vilka äro de, och varifrån hava de kommit?"

  Stunden var allvarsmättad för Johannes, han vågade inte själv svara, han vände sig till den äldste sägande: "Du själv vet det." Då sade den äldste: "Dessa äro de som komma ur den stora bedrövelsen och som hava tvagit sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod."

  På detta ställe säger Guds ord oss uttryckligen, att det blod, som rann på Golgata kors, kan rena människor från all synd och giva dem rätt, att när den stora bedrövelsens natt bryter in över mänskligheten, gå in i härligheten. De har gjort sig redo och gjort sina kläder vita i Lammets blod. Här har du, min vän, ditt stora tillfälle att göra dig redo.

  En del säger att man inte skall skrämma folk, men älskade vän, det är inte meningen att skrämma folk utan att folk ska komma till besinning och låta sig frälsas. Jag har inte hört någon klaga på S.J., att de placerat varningssignaler vid järnvägsövergångarna för annalkande tåg. Inte heller har man hört, att människor blivit rädda för varningssignalerna, utan varje klok och förståndig människa är tacksam för dem och iakttar dem uppmärksamt. Det händer nu och då, att man inte uppmärksammar varningssignalerna i tid och resultatet blir en för tidig död eller obotlig skada för livet. Så går det också för dem, som andligen inte tar varning av budskapet och händelserna i tiden. Man rusar blint iväg, rycker på axlarna och säger bara: "Du försöker skrämma oss." Slutet blir att man hamnar i det eviga mörkret och där är gråt och tandagnisslan.

  Du skall aldrig kunna säga, att det är Gud, som har kastat dig till den eviga förtappelsen, det är ditt eget fel. Du skall aldrig kunna säga i evigheten: "Gud varnade mig inte, Gud stoppade mig inte." Du kommer att minnas vad som har sagts, det skall stå fram för dig som en Guds varning och ett Guds tillfälle givet för din frälsning.

  Nu går varningsropet ut, men samtidigt hör du också räddningsbudskapet. Var och en som tränger sig fram och tvår sina kläder i Lammets blod, skall också få tillträde till härlighetens värld. "Låt oss glädjas och fröjda oss och giva honom äran, ty tiden är inne för Lammets bröllop, och dess brud har gjort sig redo. Och åt henne har blivit givet att kläda sig i fint linne, skinande och rent. Det fina linnet är de heligas rättfärdighet."

  Min vän, dessa varningsrop, som går ut i tiden genom profetia och uppenbarelser, är till för att du skall besinna, att nu är tiden inne, då det sannerligen är dags att göra sig redo för Lammets bröllop. Ty, min vän, när den stora bedrövelsens kvast drager fram över jorden, då har vi samlats till bröllop i himlens land. Skall du fortsätta att svara nej till den kallande rösten och bortvisa honom, som gav sitt liv i blodig död på Golgata?

  Kanske du säger: "Inte nu, det passar mig inte denna gång." Så har du svarat mången gång förr. Du har åter ett tillfälle, salig är du om du låter varna dig och stiger in i frälsningsarken Jesus Kristus.

  Kanske du skall säga nej också nu och säga: En annan gång. Detta tillfälle går till det förflutna och kommer aldrig mer igen. Om du försummar detta, som kan vara ditt sista, blir du aldrig frälst. Du ville inte, du tackade nej, det sista tillfället kom och det sista tillfället gick, och du går evigt bort i mörker. Vad skall du skylla på? Du måste då erkänna, att det är du själv som har placerat dig utanför i den eviga natten.

  Jesus står med den genomstungna handen, klappar på ditt hjärtas dörr och säger: Låt mig komma in i din inre värld och rena dig från all synd. Då skall du få uppleva en härlig frälsning. Förstode du din sak, grepe du ditt tillfälle nu. Vår uppgift är att å Kristi vägnar vädja till er: "Låt försona er med Gud."

  Gud har i sin stora nåd uppenbarat för oss, att det snart är slut på denna nådatid. Gud har givit människan en fri vilja att välja. Du kan välja himlen eller den eviga natten. Skall du vara med i himlen eller stå utanför och gå evigt förlorad? Nu flödar källan, som rann upp på Golgata, när Jesu hjärta brast i döden. Om du öppnar ditt hjärta för honom, blir du född på nytt till ett levande hopp och får rätt att äta av livets träd och gå in i staden genom dess portar.

  När basunen ljuder och en överängels röst höres och de i tro avsomnade uppstår, skall du tillika med dem förvandlas till Jesu likhet och ryckas upp i luften honom till mötes för att evigt vara hos honom, därför att du var förståndig och lät undsätta din själ i tid 1 Tess. 4:13-18.